Skitbok
Skitbok, skitfilm.....det är såna böcker och filmer som gör att tårarna bara sprutar.
Vaknade till på soffan vid tre i natt, med datorn och teven på....lägger mig i sängen och försöker somna, lönlöst.....
Tar fram Yarden och läser ut den.
Boken är bra, beskriver dagens samhälle med bemanningsföretagens timvikariers osäkra vardag. Författaren beskriver sitt eget liv, hur han tvingas slita hårt på Yarden, för en låg lön, med barn att försörja. Hur han när sonen säger att han vill ha något som kostar flera tusen, tar honom till barndomens kvarter där han tillsammans med sina fyra syskon växte upp med en mamma som var schizofren. Boken är gripande och ger en bra bild på dagens samhälle.
Yarden är en tunn bok, lätt utläst och därför tar jag en av böckerna i min stora bokhög. Skitboken....som inte är nån skitbok. Boken är en gripande skildring av en döende flickas sista tid.
Augusti 2008 får Regine reda på att hon har leukemi, hon är då 17 år och ska börja andra året på gymnasiet.
Vi får följa Regine via hennes blogg, får läsa några av läsarnas kommentarer.
I början av 2009 får Regine beskedet att benmärgstransplantationen hon genomgått inte lyckats, hon och familjen börjar kämpa för att få den behandling som Rikshospitalet inte vill ge henne då de anser att hennes tid är ute.
Regine har tur att det lokala sjukhuset vill försöka och under våren och sommaren får hon behandlingar som gör att hon får besöka de festivaler hon önskat. Hon hinner också uppleva sin 18-års dag. I juli börjar Regine bli sämre, hennes immunförsvar är redan försvagat och snart börjar smärtorna bli olidliga. Det sista veckorna i Regines liv är svåra, julen firas i november och den 3 december 2009 går Regine bort.
En av de mest gripande berättelserna i boken är mammans brev i slutet av boken, mamman beskriver sorgen efter sin dotter och när hon skriver om begravningen så orkar jag nästan inte läsa klart.
Det är inte ofta jag blir så gripen av en bok, men vetskapen om att det är en ung människas sista ord gör att jag tar till mig den på ett annat sätt.
En av Regines sista önskningar var att hennes blogg skulle bli bok, hennes föräldrar gav våren 2010 ut boken.
För den som är intresserad finns Regines blogg fortfarande på nätet, hennes syster har försökt hålla den vid liv.
Vaknade till på soffan vid tre i natt, med datorn och teven på....lägger mig i sängen och försöker somna, lönlöst.....
Tar fram Yarden och läser ut den.
Boken är bra, beskriver dagens samhälle med bemanningsföretagens timvikariers osäkra vardag. Författaren beskriver sitt eget liv, hur han tvingas slita hårt på Yarden, för en låg lön, med barn att försörja. Hur han när sonen säger att han vill ha något som kostar flera tusen, tar honom till barndomens kvarter där han tillsammans med sina fyra syskon växte upp med en mamma som var schizofren. Boken är gripande och ger en bra bild på dagens samhälle.
Yarden är en tunn bok, lätt utläst och därför tar jag en av böckerna i min stora bokhög. Skitboken....som inte är nån skitbok. Boken är en gripande skildring av en döende flickas sista tid.
Augusti 2008 får Regine reda på att hon har leukemi, hon är då 17 år och ska börja andra året på gymnasiet.
Vi får följa Regine via hennes blogg, får läsa några av läsarnas kommentarer.
I början av 2009 får Regine beskedet att benmärgstransplantationen hon genomgått inte lyckats, hon och familjen börjar kämpa för att få den behandling som Rikshospitalet inte vill ge henne då de anser att hennes tid är ute.
Regine har tur att det lokala sjukhuset vill försöka och under våren och sommaren får hon behandlingar som gör att hon får besöka de festivaler hon önskat. Hon hinner också uppleva sin 18-års dag. I juli börjar Regine bli sämre, hennes immunförsvar är redan försvagat och snart börjar smärtorna bli olidliga. Det sista veckorna i Regines liv är svåra, julen firas i november och den 3 december 2009 går Regine bort.
En av de mest gripande berättelserna i boken är mammans brev i slutet av boken, mamman beskriver sorgen efter sin dotter och när hon skriver om begravningen så orkar jag nästan inte läsa klart.
Det är inte ofta jag blir så gripen av en bok, men vetskapen om att det är en ung människas sista ord gör att jag tar till mig den på ett annat sätt.
En av Regines sista önskningar var att hennes blogg skulle bli bok, hennes föräldrar gav våren 2010 ut boken.
För den som är intresserad finns Regines blogg fortfarande på nätet, hennes syster har försökt hålla den vid liv.
Det är faktiskt sant. Det är rätt ofta som de där böckerna som vill vara de mest angelägna och seriösa, som man ser är riktigt bra, litterärt sett, inte är de som berör en mest. När det gäller Yarden så gav den upphov till både tankar och känslor, men det som kanske riktigt kröp in under huden på mig var beskrivningen av den tröstlösa gråkylan, det smutsiga ljuset, novemberslasket och förstås de reflektioner som författaren gör om samhället och arbetet. Men jag kan inte säga att de väckte samma reaktioner som de du beskriver om den där andra boken. Men det går som sagt att få inblickar i människors liv från olika perspektiv. Jag undviker numera det som är för dystert, för svart och alltför nära verkligheten. Det måste finnas ett sorts distans till eländet. Om det finns i Yarden? Kanske är avståndet större eftersom jag inte har jobbat på ett sådant ställe, att det för mig är främmande, något som "inte finns". Däremot är det lättare att föreställa sig sjukdomar. De har funnits närmare.
SvaraRadera