Inlägg

Närmast hjärtat?

När jag läser böcker gillar jag att de utspelar sig nånstans där jag varit eller nånstans jag känner igen mig själv. Det är nämligen lite roligare att förstå vart personerna befinner sig när de säger, Kungsgatan eller Stureplan i Stockholm. Eller som den författare jag av en slump precis upptäckt.  Hans-Olov Öberg skriver kriminalromaner som utspelar sig i Västerås, boken jag precis läst ut utspelar sig 1987, många av de ställen som nämns i boken finns inte längre, några är kvar :) En av huvudpersonerna i boken går på musiklinjen - och jag blev lite glad att min egen arbetsplats figurerar i boken.  Om Hans-Olov Öberg När det gäller böcker som utspelar sig i Västerås så har ju både Thomas Kanger och Aron Olnafors skrivit ett gäng böcker som utspelar sig här.  Thomas Kangers deckare gillar jag och passar på att läsa dem när de kommer ut. Thomas Kangers hemsida Aron Olnafors har jag haft lite svårare för, läste de två första böckerna, men det var nåt med dem som ...

Författardrömmar och shoppingfynd

Bild
När jag var yngre, mycket yngre så gillade jag att skriva berättelser, berättelser om tonårig kärlek och andra tonåriga bedrövelser. Idag kan jag skratta åt de hemska saker jag skrev, men samtidigt så var de en spegling över hur jag var som person då :) I en av mina berättelser åker jag och min bästa vän över till USA och hittar några trevliga unga män där, i berättelsen figurerar Luke Perry...varför det var han av alla mycket snyggare män (på den tiden) vet jag inte. Han var inte ens en av mina favoriter i "Beverly Hills". Det där med att skriva berättelser och böcker är svårt och det är nog inte min grej, jag LÄSER hellre det andra skrivit och njuter av att det finns många, många författare som är bra på det de gör. Förra helgen var jag iväg på shoppingresa till Ullared och precis innan vi skulle åka hem smet vi in på den lilla bokhandeln som ligger nästan vägg i vägg med det stora varuhuset. Hittade en bok av Joseph Finder som jag tyckte verkade bra och för 39 kr s...

Katastrofen är nära!

Till min fasa har jag upptäckt att mitt favoritförlag inte finns längre!! Minotaur är numera helt enkelt gamla vanliga Forum, det var ju så mycket enklare att söka på Bokus och Adlibris när man kunde skriva Minotaur och alla deras böcker kom upp. Men allt har sitt slut, ännu har dock inte böckerna bakom Game of Thrones tagit slut, men eftersom jag är en gedigen nätsökare så har jag såklart letat fram att de två sista böckerna är på G. Dessvärre hinner de väl inte ge ut dem i takt med filminspelningarna så säsong 6 och 7 får vi nog vänta på ett litet tag till. Attans, för jag är så nyfiken på hur det går för min Jon Snow :)  I helgen som var läste jag en rätt trevlig och charmant deckare. Badhytten av Olséni och Hansson. Den var riktigt underhållande, tänk er en blandning mellan Ove i en man som heter Ove och 100-åringen så får ni två av huvudpersonerna i boken :)  Jag lovar att ni kommer skratta ihjäl er, eller ja, i alla fall nästan på er :) Jag ser fram emot flera böck...

När lusten inte finns....

Det finns nätter då Fantomen lämnar djungeln och går på stadens gator som en vanlig man, och så finns det dagar då yours truly tycker att böcker är stentrista och inte alls är sugen på att läsa.  Det är då man behöver något riktigt bra för att locka fram suget igen, en riktigt, riktigt intressant bok som gör så att tiden inte räcker till och man inte kan slita sig från den och möjligen, möjligen tappar bort tiden så att - ooops - vad klockan blev mycket, det kanske är dags att åka till jobbet :) Såna dagar har jag ibland, just nu är jag inne i en jag löser hellre korsord period, men jag tror det beror på att (ja förutom att gnugga geniknölarna) jag saknar den där riktigt bra boken som får mig att tappa tid och rum. Eller ja, kanske inte så mycket rum som tid :) Hos min hovleverantör har jag lånat en bok som jag kan tänka mig är bra men som inte riktigt förflyttat sig från byrån till mina händer... Singöspionen av Anders Gustafson och Johan Kant.  Det blir nog kanske, kans...

April, april din dumma sill...

Jag brukar minst en gång om dagen ta en liten runda runt i kvarteret där jag bor, dels för att röra på mig, men också för att slappna av. Ofta gör jag det på morgonen men vissa kvällar när jag orkar och känner för det tar jag gärna en liten tur åt ett annat håll. Min morgonrunda har samma sträckning nästan varje dag, jag vet hur lång tid den tar och hinner tillbaka till köksbordet för att äta frukost och äntligen få unna mig en liten stund med en bra bok. Det är lite så människan funkar, belöningssystemet är underbart :) Idag på jobbet diskuterade jag med en kollega fördelen med att lyssna på en bok, och insåg snabbt att i vissa situationer kan det vara bra med en ljudbok....på stranden när man inte vill ha märken efter solglasögon (för solen är så stark att man inte kan läsa utan) och på planet till solen (när man såklart vill packa så lätt som möjligt. Min kollega sa att han laddat ner fem böcker på sin semester så jag funderar på att satsa på det när jag åker till Indien....då sli...

Svaret på frågan om Fantomen har en skugga.....eller......

något mer seriöst som en fantastisk samling noveller av Jerker Virdborg i novellsamlingen Skyddsrummet Luxgatan. När jag läste en recension om boken blev jag intresserad, den lät så bra och jag erkänner att jag faktiskt trodde att den skulle handla om något hela annat. Att skriva en novell och fånga läsaren på bara några få sidor är en konst. Jag tycker att Jerker gör det, jag började fundera redan i första novellen. När utspelas novellen? Vart utspelas den? Varför händer det som händer? och varför känns allt så främmande men ändå bekant på nåt sätt? Skyddsrummet Luxgatan Ibland när man läser recensioner så kan man bli lurad. Jag läste en så bra recension om en bok av Desmond Tutu, och tänkte, gud så trevligt en bok om hans liv, men när boken kom så blev jag besviken, det var en bok om hur man söker efter förlåtelse. Jag blev så besviken att jag inte kunde läsa klart den, boken var nog helt klart en bra bok, men ibland är det bara så. Efter varje kapitel i boken finns det någ...

En god granne?

Bild
Är vi goda grannar? Jag tror nog att de flesta som bor i flerfamiljshus är lite anonyma av sig och håller sig till sitt. I förra blogginlägget skrev jag ju lite om En man som heter Ove, den boken handlar ju väldigt mycket om goda grannar. Nu har jag precis avslutat en ny underbar berättelse om goda grannar. En helt underbar berättelse om de helt olika människor som förs samman av en slump, ett fellevererat vadderat kuvert som inte går in i brevinkastet. Elias Blom är en framgångsrik serietecknare, eller ja, kanske snarare en fantastisk konstnär som väljer att teckna sina berättelser istället för att skriva dem. Mitt emot Elias bor Elisabeth Blom, det är hon som skulle ha det vadderade kuvertet som Elias råkat få, och en sen kväll ringer han på hos henne och vill överlämna det men Elisabeth mår inte bra och öppnar inte dörren så Elias ställer kuvertet utanför hennes dörr. Elisabeth vill gärna tacka för hjälpen och lämnar en bok utanför Elias dörr.  Ovanför Elias bor Otto, ...