En god granne?
Är vi goda grannar? Jag tror nog att de flesta som bor i flerfamiljshus är lite anonyma av sig och håller sig till sitt.
I förra blogginlägget skrev jag ju lite om En man som heter Ove, den boken handlar ju väldigt mycket om goda grannar. Nu har jag precis avslutat en ny underbar berättelse om goda grannar.
En helt underbar berättelse om de helt olika människor som förs samman av en slump, ett fellevererat vadderat kuvert som inte går in i brevinkastet.
Elias Blom är en framgångsrik serietecknare, eller ja, kanske snarare en fantastisk konstnär som väljer att teckna sina berättelser istället för att skriva dem.
Mitt emot Elias bor Elisabeth Blom, det är hon som skulle ha det vadderade kuvertet som Elias råkat få, och en sen kväll ringer han på hos henne och vill överlämna det men Elisabeth mår inte bra och öppnar inte dörren så Elias ställer kuvertet utanför hennes dörr. Elisabeth vill gärna tacka för hjälpen och lämnar en bok utanför Elias dörr.
Ovanför Elias bor Otto, Otto är äldst av dem och änkeman sedan 18 år. Otto älskar böcker och återberättar dem gärna för Elias på deras tisdagsmiddagar.
Elias har erkänt för Otto att han är gravt dyslektisk och inte kan läsa så bra. Därför är det en utmaning för Elias att läsa den bok som han fått av Elisabeth, men han kämpar sig igenom den och ger som tack för boken Elisabeth en teckning av den delen av boken han gillade bäst med orden "Ja, jag måste"
Elisabeth är ganska nyinflyttad i huset och har hållit sig lite avskild för omvärlden, men Elias såg en skymt av henne när hon flyttade in och börjar nu tänka sig henne som en fågel, en koltrast. Hans fantasi sätter igång att skapa en berättelse i bilder, just om denna koltrast som är lite trasig och kämpar.
En sen kväll så hör Elisabeth ett mystiskt ljud utifrån gatan, hon går fram till fönstret och ser en ung man ligga skadad på gatan. Hon rusar ut och går fram till mannen, Elias. Elias är svårt skadad och ber henne hämta Otto, som genast kommer ner och följer Elias till sjukhuset.
Så träffas äntligen de tre och fortsättningen av berättelsen är en varm och underbar resa i vänskap mellan generationer.
Tänker inte berätta mer än så här, jag tycker ni ska läsa boken och förundras över hur tre främlingar kan bli så bra vänner och grannar. Det behövs så lite för att göra en människa glad :)
Bättre än granne, som står dig nära än en broder som står dig fjärran.
Ordspråksboken
I förra blogginlägget skrev jag ju lite om En man som heter Ove, den boken handlar ju väldigt mycket om goda grannar. Nu har jag precis avslutat en ny underbar berättelse om goda grannar.
En helt underbar berättelse om de helt olika människor som förs samman av en slump, ett fellevererat vadderat kuvert som inte går in i brevinkastet.
Elias Blom är en framgångsrik serietecknare, eller ja, kanske snarare en fantastisk konstnär som väljer att teckna sina berättelser istället för att skriva dem.
Mitt emot Elias bor Elisabeth Blom, det är hon som skulle ha det vadderade kuvertet som Elias råkat få, och en sen kväll ringer han på hos henne och vill överlämna det men Elisabeth mår inte bra och öppnar inte dörren så Elias ställer kuvertet utanför hennes dörr. Elisabeth vill gärna tacka för hjälpen och lämnar en bok utanför Elias dörr.
Ovanför Elias bor Otto, Otto är äldst av dem och änkeman sedan 18 år. Otto älskar böcker och återberättar dem gärna för Elias på deras tisdagsmiddagar.
Elias har erkänt för Otto att han är gravt dyslektisk och inte kan läsa så bra. Därför är det en utmaning för Elias att läsa den bok som han fått av Elisabeth, men han kämpar sig igenom den och ger som tack för boken Elisabeth en teckning av den delen av boken han gillade bäst med orden "Ja, jag måste"
Elisabeth är ganska nyinflyttad i huset och har hållit sig lite avskild för omvärlden, men Elias såg en skymt av henne när hon flyttade in och börjar nu tänka sig henne som en fågel, en koltrast. Hans fantasi sätter igång att skapa en berättelse i bilder, just om denna koltrast som är lite trasig och kämpar.
En sen kväll så hör Elisabeth ett mystiskt ljud utifrån gatan, hon går fram till fönstret och ser en ung man ligga skadad på gatan. Hon rusar ut och går fram till mannen, Elias. Elias är svårt skadad och ber henne hämta Otto, som genast kommer ner och följer Elias till sjukhuset.
Så träffas äntligen de tre och fortsättningen av berättelsen är en varm och underbar resa i vänskap mellan generationer.
Tänker inte berätta mer än så här, jag tycker ni ska läsa boken och förundras över hur tre främlingar kan bli så bra vänner och grannar. Det behövs så lite för att göra en människa glad :)
Bättre än granne, som står dig nära än en broder som står dig fjärran.
Ordspråksboken
Kommentarer
Skicka en kommentar