En storm kom från paradiset
Tack Andreas för ett bra boktips!
Boken handlar om P och är en sann historia berättad av hans son Johannes.
Boken är extremt välskriven och jag fängslades av Ps öden och äventyr.
P kommer från Uganda och när bokens historia börjar är året 1969 och P flyger tillsammans med flera andra ugandiska män till Aten för att bli piloter.
Vad P och de andra inte vet är att 1971 störtas den sittande presidenten och till makten kommer Idi Amin. P vill absolut inte tillbaka till Uganda, för då kan han tvingas flyga bombplan och bomba sin familj och sina vänner. Han beslutar sig för att stanna kvar i Grekland. Efter ett år i Grekland, ett år som tolk åt de ugandiska "diplomater" som kommer till Grekland, blir han rastlös och bestämmer sig för att åka till sin släkting i Rom.
Väl i Rom börjar P att söka jobb som pilot, han söker jobb över hela världen, tillbaka till Uganda vill han till varje pris inte återvända. Han får ett jobb som ogräsbekämpningspilot och flyger till Tanzania för att börja sitt nya jobb.
I Tanzania väntar dock tråkigheter, han tas till fånga av polisen och under ett par dagar förhörs han om varför han åkt tillbaka till Afrika. Han flyttas sedan till ett läger där han får stanna ett tag innan han förflyttas till ett nytt läger. I lägret bestämmer sig P för att försöka fly till Kenya. Han övertalar lägerchefen Okello (senare president i Uganda) att han som militär måste få träna så han ska orka strida för sitt land.
I flera månader springer han timtals för att lära känna landskapet runt lägret. Till sist upptäcker han en by en timmes springtid från lägret. Han börjar byteshandla för att få ihop pengar och till sist har han tillräckligt med pengar för att ta tåget till ändhållplatsen, strax innan gränsen till Kenya.
En dag kommer chansen, han flyr och kommer så småningom till Nairobi, där han börjar arbeta som daglönare på en odling. En dag träffar han Johannes mamma, en svensk kvinna som han gifter sig med. Efter något år flyttar han till Sverige.
Johannes skriver så levande om sin far och hans öde, man får följa fadern vid livets slut och hur Johannes känner blandade känslor inför faderns död.
Jag hade svårt att slita mig från boken, Ugandas historia har gått mig förbi, javisst har jag hört talas om Idi Amin men aldrig satt honom i samband med Uganda.
Boken är riktigt aktuell idag, när oroligheter är som störst i de afrikanska länderna. Vi hör varje dag hur det bombas och skjuts i Syrien, men berörs vi i själen? Jag har svårt att ta till mig krig som inte utspelas närmare, det är det nog många som har.
När jag för några år sedan skulle åka till Malta, så utbröt det stridigheter i Etiopien och Egypten. Då var jag orolig, jag skulle ju åka väldigt nära dessa två länder. På flygplatsen såg vi några flyktingar, men den anstormning jag förväntat mig uteblev just då. Det kanske krävs väldigt mycket för en människa att lämna sitt land och sin trygghet. En flykt kräver enormt mod, vilket P i den här boken visade.
Boken handlar om P och är en sann historia berättad av hans son Johannes.
Boken är extremt välskriven och jag fängslades av Ps öden och äventyr.
P kommer från Uganda och när bokens historia börjar är året 1969 och P flyger tillsammans med flera andra ugandiska män till Aten för att bli piloter.
Vad P och de andra inte vet är att 1971 störtas den sittande presidenten och till makten kommer Idi Amin. P vill absolut inte tillbaka till Uganda, för då kan han tvingas flyga bombplan och bomba sin familj och sina vänner. Han beslutar sig för att stanna kvar i Grekland. Efter ett år i Grekland, ett år som tolk åt de ugandiska "diplomater" som kommer till Grekland, blir han rastlös och bestämmer sig för att åka till sin släkting i Rom.
Väl i Rom börjar P att söka jobb som pilot, han söker jobb över hela världen, tillbaka till Uganda vill han till varje pris inte återvända. Han får ett jobb som ogräsbekämpningspilot och flyger till Tanzania för att börja sitt nya jobb.
I Tanzania väntar dock tråkigheter, han tas till fånga av polisen och under ett par dagar förhörs han om varför han åkt tillbaka till Afrika. Han flyttas sedan till ett läger där han får stanna ett tag innan han förflyttas till ett nytt läger. I lägret bestämmer sig P för att försöka fly till Kenya. Han övertalar lägerchefen Okello (senare president i Uganda) att han som militär måste få träna så han ska orka strida för sitt land.
I flera månader springer han timtals för att lära känna landskapet runt lägret. Till sist upptäcker han en by en timmes springtid från lägret. Han börjar byteshandla för att få ihop pengar och till sist har han tillräckligt med pengar för att ta tåget till ändhållplatsen, strax innan gränsen till Kenya.
En dag kommer chansen, han flyr och kommer så småningom till Nairobi, där han börjar arbeta som daglönare på en odling. En dag träffar han Johannes mamma, en svensk kvinna som han gifter sig med. Efter något år flyttar han till Sverige.
Johannes skriver så levande om sin far och hans öde, man får följa fadern vid livets slut och hur Johannes känner blandade känslor inför faderns död.
Jag hade svårt att slita mig från boken, Ugandas historia har gått mig förbi, javisst har jag hört talas om Idi Amin men aldrig satt honom i samband med Uganda.
Boken är riktigt aktuell idag, när oroligheter är som störst i de afrikanska länderna. Vi hör varje dag hur det bombas och skjuts i Syrien, men berörs vi i själen? Jag har svårt att ta till mig krig som inte utspelas närmare, det är det nog många som har.
När jag för några år sedan skulle åka till Malta, så utbröt det stridigheter i Etiopien och Egypten. Då var jag orolig, jag skulle ju åka väldigt nära dessa två länder. På flygplatsen såg vi några flyktingar, men den anstormning jag förväntat mig uteblev just då. Det kanske krävs väldigt mycket för en människa att lämna sitt land och sin trygghet. En flykt kräver enormt mod, vilket P i den här boken visade.
Ja, den boken är verkligen mycket bra! Precis som du själv antyder kan sådana här historier bidra till att hjälpa oss att förstå vad det vill säga att vara flykting och om den mycket svåra situation som de människor som sas hamna "emellan" i historiens större skeenden. Det är en sak att läsa om storpolitiken och om maktspelet mellan världens mäktiga och en annan att få möjlighet att kunna leva sig in i den alldeles vanliga människans öde. Skönlitteraturen kan säkert på så sätt bidra till en djupare förståelse för det vi kallar för historia, för det är ju om människoöden det handlar om. Det är de som är med och formar det som sker, som drabbas och drar nytta av skeendena.
SvaraRaderaFör tillfället är jag sugen på att läsa en bok som heter "Ensam i Berlin" av den tyske författaren Hans Fallada (Hur ska det gå för Pinneberg?) som handlar om ett arbetarpar, som mister sin son i andra världskriget, börjar att bekämpa Hitler genom att lägga ut handskrivna lappar runt om i Berlin med budskap som: "Tyska kvinno och män! Hitler dödar era barn." Berättelsen lär visst vara helt sann, vilket inte gör den mindre intressant.
Den kommer snart från min hovleverantör :)
SvaraRadera