En bokmals bekännelser

Helt plötsligt inser jag att jag har fyra böcker igång samtidigt...det är nog dags att beta av nån av dem i alla fall.  Kvällen känns liten kulen, skulle önska mig ett skönt bad, med en av dem som sällskap. Kanske till och med några tända ljus för stämningens skull. Så mycket som jag tjatar om badkar är det väl på tiden att skaffa ett tänker ni? Jo, men visst...det är bara att mitt badrum inte är så stort och om jag får plats med ett badkar är det ett väldigt litet som jag knappt kan ligga bekvämt i, utan snarare så att knäna är i ansiktet ;) Alternativet är att flytta...det vill jag inte heller för jag trivs så fruktansvärt bra i min lägenhet :) Såååå....jag får fortsätta längta efter ett badkar :) Vad jag däremot har plats för är böcker :) Jag skulle kunna göra om ett helt rum till ett bibliotek och har hittat några fina hyllor som jag skulle kunna tänka mig att sprida ut på en hel vägg. Det är liksom små boxar med fina ramar utanpå, skulle kunna tänka mig allsköns blandning

I helgen har jag unnat mig att läsa, krypa ihop i fåtöljen och bara mysa med en god bok.  Började med Elisabeth Georges senaste om Kommissarie Lynley och Barbara Havers. Den boken börjar där den senaste slutade, med kidnappningen av Havers granne Azhars dotter. Även om jag gillade boken väldigt mycket så kan jag tycka att den var lite väl tjock, och varför låta kidnappningen vara avklarad i mitten och ha ytterligare en historia efter det. Nåja, det är väl därför hon är författare och inte jag :) Den lite tunnare typen jag ägnade mig åt i helgen var den senaste boken om Damernas detektivbyrå där mma Ramotswe och mma Makutsi löser mysterier igen. Även om boken såklart är välskriven och helt klart i samma stil som de förra börjar jag på nåt sätt tröttna på karaktärerna.  Det har kommit ut 14 böcker om dem och det är som om författaren själv på nåt sätt börjar tröttna och bara skriver för att. Nu när dagarna blir ljusare och ljusare, klockan är sex på morgonen och jag har precis se

I mina gömmor i källaren har jag en diktbok med vita syrener på blå bakgrund. Minns inte vilka dikter som är i men jag vet att jag har en favorit där. Dikter är kanske inte min favoritläsning, utom dikternas diktepos....Fänrik Ståls sägner skriven av Runeberg. Som barn minns jag den underbart vackra bok som stod i hyllan hos farmor och farfar, minns hur jag brukade bläddra i den när jag besökte dem. Min farfar stred i finska vinterkriget som ung och han hade många kort på sig och sina kamrater i de typiska vita kläderna. På nåt sätt förknippar jag den boken med farfar och hans upplevelser i kriget även om dikterna är skrivna mycket tidigare. En av dikterna är Vårt land, vårt land, vårt fosterland, som delvis är Finlands nationalsång, på finska  Oi maamme,  Suomi , synnyinmaa. Jag har ju lovat att räkna alla böcker jag läser det här året, och februaris skörd blev 16 st, precis lika många som i januari. Detta tack vare Lee Childs böcker om Jack Reacher som jag plöjde på